•Ett första besök i bergen

[google-translator]

När jag cyklade ut ur Zagreb skulle det visa sig att det var en väldigt intressant sträcka som komma skulle tills jag nådde kusten av Adriatiska havet.

När slutet av första dagens etapp började närma sig cyklade jag förbi en liten vägkrog med en trädgård väldigt inbjudande för övernattning. Jag stannade, gick in och frågade ägaren om jag kunde få slå upp mitt tält i trädgården. Inga problem, han tyckte jag kunde slå upp det på krogens veranda, där det fanns tak för lite bättre komfort. Han hämtade till och med lite extra värmeisolering till mig att lägga under tältet. Därefter bjöd han in på middag hos sig och sin fru som bodde i en liten lägenhet under krogen. Mycket trevligt!

Dagen därefter var det dags att ge sig upp i de Kroatiska bergen. Det var kallt, och det dröjde inte länge innan det både var snö på marken och snöblandat snöfall i luften. Trots det var det ett fantastiskt intressant landskap och trampa sig genom. Jag cyklade längs med gränsen till Bosnien. Något som gjorde extra intryck var alla övergivna och förfallna hus jag körde förbi. Om det berodde på kriget sen 90 talet, eller allmänt förfall och fattigdom vet jag inte. Men där var även hus fulla av skotthål.

Efter några timmar kom jag fram till den lilla staden Slunj där jag satte mig på en resturang för att äta lite. Cirka en halvtimme därefter ser jag en kille i cykelhjälm utanför. Han kommer även han in på restaurangen och det visar sig vara Tim, en annan långfärdscyklist som håller på att cykla hela Europa runt.

Mycket förvånad var jag. Hade inte alls trott att jag skulle stöta på andra cyklister så här långt norrut vid denna årstiden.

Vi åt lunch och satt och prata ett tag iallafall. Tyvärr skulle vi mot helt olika håll. Tim var påväg mot Zagreb för att därefter cykla vidare till Italien, Franrike och Spanien. Jag själv ska ju söderut.

Jag övernattade i snöslasket utanför en annan vägkrog den natten. Dagen därefter fortsatte klättringen i bergen. Och i takt med antalet höjdmeter blev snötäcket djupare. Uppe på 800 meter var det några decimeter. Och en väldigt rå kyla! Jag körde förbi många hotell och restauranger, men inga som var öppna. Till slut hittade jag en. Jag kunde knappt gå genom restaurangen så frusna mina fötter var. Även om klockan bara var 11 på förmiddagen var det inget svårt val att stanna på hotellet i anslutning till restaurangen resten av dagen och natten.

Även den tredje dagen fick blev en kort en även om jag lyckades avverka lite över 60km innan jag kom fram till det lilla bergssamhället Gracia. Jag skulle därefter bara ha några timmars cyklande i bergen kvar, men de fick vänta till nästa dag.

Den fjärde dagen efter Zagreb skulle bli den sista i bergen för ett tag. Och vilken morgon och förmiddag det blev! När jag kom upp till 750 meter igen hade jag berg, snö och tunga moln bakom mig. Framför mig hade jag en otrolig milsvida utsikt och sol! Sen bar det nedför, och vilken förvandling de kommande timmarna bjöd på. Från ett snöigt, vintrigt bergslandskap till ett landskap med värme, sol, och massor av olivträd. Samt synen av det kusten till Adriatiska havet. Som jag längtat efter att komma hit. För det är utmed denna kusten som min resa nu kommer fortsätta hela vägen ner till Athen. Resans för delmål. Det nordeuropeiska klimatet ligger nu bakom mig!

Denna natten övernattar jag i klubbhuset hos motorcykelklubben ”OKIT” utanför Vodice, som jag för av en slump kom in till när jag letade campingplats för natten.

Två bilder till från idag:

Ett litet samhälle vid foten av bergen

Äntligen vid kusten!!!