•Byte av kontinent

[google-translator]

Jag anlände så äntligen till Alexandria tisdagen den 12e efter fem härliga dagar i Athen. Sista kvällen kröntes av att Thore, en tysk cyklist anlände till stan. Vilken var hans slutdestination på fyra månaders cykling i Europa.

Jag hade ju kallt räknat med att mitt bagage, i form av cykel och utrustning också skulle anlända samtidigt som mig. Men icke! De hade blivit kvar i Istanbul där jag hade mellanlandat. Så ganska frustrerad tog jag mig in till stan och checkade in på hotell för att vänta på bagaget. Jag har flygigt ganska mycket i mitt liv. Men aldrig haft något problem med bagaget. Så det var lite surt.

Jag passande i alla fall på att se Alexandria och när mitt bagage med cykel och utrustning kom två dagar senare började jag bege mig mot Cairo.

Egypten gav mig väldigt många nya intryck. Det bästa var att det är en helt ny värld, en ny kultur som kommer mot en. Jag har haft farhågor om Egypten, och även om jag inte kunnat avfärda dem helt, så har människorna här gjort ett positivt intryck. De flesta är väldigt trevliga och måna om att vara hjälpsamma. De hälsar en välkommen och är nyfikna på en ensam utlänning med cykel full med packning.

Jag gav mig som sagt av mot Cairo. De första milen gick genom tätbebyggt område, och jag sög ivrigt i mig allt jag kunde av omgivningarna.

Jag skulle dock snart komma ut på motorvägarna som jag ända sedan dess har kört. Mycket och intensiv trafik, men ändå lättcyklade då de har breda vägrenar och hastigheten på trafiken är inte alltför hög.

Första natten campade jag i en av träd tätvuxen fruktodling. Typ den enda tältplatsen i det fria jag skulle hitta på flera dagar.

Eftermiddag efter stannade jag till vid ett cafe i hopp om att äta. Ägaren där, Eslam, bjöd dock hem mig på middag och lät mig övernatta i moskén istället. Jag som aldrig varit inne i en moské förut fick nu sova i en.

I Cairo var det full fart på den intensiva trafiken när jag äntrade staden via motorvägen, svängde av för att ta den stora ringleden till Giza i östra Cairo. Jag åkte på min första punktering högt uppe på en viadukt av motorvägen. En intressant plats att få punktering på.. Men som tur var så har motorvägarna som sagt breda vägrenar, och jag har typ 1,5 fil för mig själv!

Pyramiderna i Giza var häftiga och jag spenderade en eftermiddag med att rida runt och njuta av dem samt landskapet däromkring.

Även om Giza ligger i utkanten av Cairo,

och man ena stunden vandrar omkring i staden, så befinner man sig 5 minuter senare ute i öknen. Gränsen mellan stad och öken är abrupta i detta land.

Efter Cairo skulle jag ut mot kusten. Egentligen hade jag velat ta vägen som går söderut längs med Nilen. Men tyvärr är det ett område man rekommenderas att inte resa i. Så istället begav jag mig ut mot kusten till Röda havet.

De två första dagarnas cykling gick bra. På eftermiddagen den andra dagen körde jag längs med kusten. Såg ett gäng fiskare nere vid stranden. Jag körde ner och frågade om det gick bra om jag tältade på stranden bredvid deras bod. Ingen av dem pratade dock engelska, men deras ”chef” var där och han kunde bra engelska. Han sa att det var ok, men att militären patrullerade stränderna om nätterna och kunde ha vissa invändningar, men att det skulle vara lätt att ”vifta bort”. Då klockan var mycket hade jag dock ingen lust att försöka hitta något annat ställe. Fiskarna visade sig väldigt trevliga, de pratade ingen engelska men insisterade ändå på att jag skulle komma in på middag bestående av salt fisk.

En av de yngre killarna hade tydligen ringt någon bekant inom militären, antagligen för att höra om det var ok att jag var där. Han räckte mig luren, och det jag hörde i andra änden var typ ”No No no”. Inte särskilt lovande. Men fiskarna visade att jag skulle packa ner mitt tält igen och istället bjöd de mig att sova inomhus med dem.

Lite senare kom några soldater på besök. Uppenbarligen för att prata med mig. Efter att ha ställt en del frågor så gick de motvilligt med på att jag sov inne i boden. Men de förmanade mig att jag inte fick gå utanför dörren förrän klockan 8 morgonen efter. Lite sovmorgon således.

Jag hade än så länge inte sett några militära/polisiära checkpoints. Men det skulle jag få göra dagarna därefter. I den första jag åkte in i blev jag stoppat, och man lät meddela att jag skulle få poliseskort för min fortsatta resa.

Jag hade väl egentligen inte så jättemycket emot det, förutom det störande surrandet av en motor 10 meter bakom mig hela tiden. Men med hörlurar i öronen så var det problemet löst.

Det första jag tänkte när jag förstod att jag skulle få poliseskort var att jag då fan ta mig också skulle få sova på polisstationerna längs med vägen med. Och det fick jag.

Även om väldigt få av poliserna pratade engelska, så var de mycket trevliga att ha att göra med. Och särskilt de som kunde lite engelska kunde man ju prata med:).

Poliserna har hängt med mig ända från Zaafaranah till Safaga där jag nu befinner mig. Jag hade turen att här råka på ett alldeles förträffligt hotell, Hotel ”Nemo”. Jag hade egentligen bara tänkt stanna en natt, men nu det blir några till.

När jag beger mig härifrån så har jag förstått att det fortsatt är poliseskort att vänta för etappen över bergen till Qena. Därifrån är det ca 50km till Luxor.

Nu ägnar jag någon dag åt att bara slappa så mycket som möjligt i en solstol bredvid poolen och på stranden!