•Northern state, Sudan

[google-translator]

Vi har varit i Sudan i cirka två veckor nu och tagit oss ner mot Khartoum. Det finns så mycket att säga om detta land. Men att människorna här är helt fantastiska är den främsta anledningen till att jag verkligen gillar det här landet. Det är svårt att passera byar eller städer här utan att bli inbjuden av folk på te, kaffe och mat.

Det är utan tvekan det mest gästvänliga landet jag besökt. Långt ifrån Europas länder.

Även när man går in på en resturang kan man inte gå många meter utan att första sällskapet bjuder en att sitta ner hos dem att dela deras måltid.

Vi har haft många kvällar hemma hos folk som vi uppskattat väldigt mycket. Att inte komma i kontakt med lokalbefolkningen här är omöjligt.

Första veckan cyklade vi ner till Dongola. Den största staden i The Northern State. Eller Nublernas land som det också är.

Våra dagar präglades uteslutande av människor samt det vidsträckta ökenlandskapet. Sudan består endast av öken. Med Nilen ringlades genom.

En extra minnesvärd dag var när ni träffade på en man som hette Machmud (stavning?). Han var lärare i engelska i en by/samhälle vi körde genom. Han bjöd in oss att tillbringa dagen och natten hos honom. Det som gjorde det alldeles extra trevligt var att han även bjöd in oss att besöka skolan under två dagar.

Det var en skola för flickor i åldern 14-16 år. Vi fick träffa flickorna, lärarna och chefen för skolan. Höjdpunkten var naturligtvis all tid vi fick med eleverna. Jamie, som är lärare hemma i England, höll till och med en engelsklektion för dem.

Jag har sällan blivit överröst av så mycket kärlek och beundran som jag blev. Även Jamie och specifikt Nia fick en minnesvärd första kväll med flickorna.

Fram till Dongola gick allt som smort för oss. Men väl blev först jag sjuk, dock inte så pass att jag inte kunde cykla. Men lie problem med magen och lätt feber. Någon dag senare blev även Jamie sjuk. Och han var knappast i stånd att cykla. Vi var mitt i öknen naten Jamie blev sjuk och fick lifta in till Karima nästa dag.

Vi stannade någon dag i Karima tills Jamie kände sig så pass bra att vi kunde cykla igen. Dessvärre var han inte fullt kry och vi liftade längs en totalt öde ökenväg från Karim till Atbarah. Därifrån tog vi oss ner till pyramiderna vid Meroe, där vi just spenderat en underbar natt under stjärnorna på en sanddyn med utsikt över pyramiderna.

Jag är snål med bilder även i detta inlägg pga uppkopplingen. Men kolla gärna min instagram. Där försöker jag komma ikapp med de senaste två veckornas bilder.