•Kenya del 2

[google-translator]

Jag hade redan i Etiopien bestämt mig för att det var dags att lämna mitt trevliga sällskap med Jamie och Nia. Trots att vi då hade samma planer på rutt ända ner till Zambia. Men Jamie och Nia har en väldigt tajt tidsplan. De måste vara hemma redan i mitten av juni. Medan jag själv har en väldans massa tid på mig.

Jag hade tröttnat på att de ständigt stressade så. Det var de tvungna till med sin tidsplan, men inte jag. Jag hade ända sen början planerat att ta mig förhållandevis snabbt ner till Addis Abeba / Kenyanska gränsen för att därefter ta det betydligt lugnare. Och det var väl den planen som gjort att jag hängde med dem så länge som jag gjorde.

Sen är det även ganska jobbigt att vara tredje hjulet i gruppen jämt och ständigt.

Men jag beslutade mig för att vänta till efter Nia’s födelsedag. Hon skulle fylla 25 den 10 mars. Och jag ville gärna vara med och ge henne bästa möjliga födelsedag. Hon har kommit att bli en väldigt god vän under de nästan 7 veckor som vi varje dag har cyklat tillsammans, delat varandras måltider, boende och alla våra olika typer av humör och personligheter. Skratt, glädje, frustration och ilska. Ja det mesta.

För att inte tala om alla våra upplevelser längs vägen!!

Dagen innan Nia’s födelsedag kom vi till en liten stad som hade den första mer västerländska shoppinggallerian vi upplevt sen ja… länge. Med tillhörande supermarket, milkshakes, glass och riktigt kaffe. Här slösade vi bort halva dagen.

Just utanför nämnda stad skulle vi passera en riktig milstolpe på resan. Vi passerade Ekvatorn! Det var en sådan härlig känsla. ”Jag har cyklat från norra Europa till södra halvklotet”. Det var en glädje. En stolthet som var riktigt skön att känna. Nästa blir Kapstaden…

Dagen efter var som sagt Nia’s födelsedag. Egentligen var det inte så mycket vi kunde göra mitt i ingenstans. Hade det varit min födelsedag hade jag spenderat den som en vilodag på ett bra hotell. Men Jamie och Nia ville i vanlig ordning ta sig ett steg närmare Sydafrika även denna dag.

Men innan vi cyklade iväg hade vi vår bästa egentillverkade frukost dittills. När vi passerade gallerian dagen tidigare så passade vi på att fylla våra väskor med så mycket godsaker som fick plats. Utan att Nia märkte något… Så hon fick en trevlig överraskning på sin födelsedag!

Den dagen var även dagen då vi vek av och lämnade huvudvägen som vi följt ända sedan norra Sudan för att bege oss mot Uganda.

Jag hade sett fram emot att lämna den. Nu var det för första gången inte längre så självklart vilken väg man skulle ta. Hädanefter kommer det bli betydligt mer grusväg än vad det dittills blivit.

Jag lämnade som sagt Jamie och Nia och begav mig av själv. Det var med väldigt blandade känslor. Jag kommer helt klart sakna sällskapet. Och den enkelhet de innebar. Och andra sidan tar jag hädanefter alla mina beslut själv. Gör precis vad jag känner för utan att bry mig om någon annan.

Det skulle dock inte ta lång tid innan vi var tillsammans igen. Dagen efter vi skildes så träffade Jamie och Nia på en annan Jamie. En britt som bott hela sitt liv i Kenya och vars familj bott i landet sedan 100 år tillbaka. Jamie jobbar, typ, med att ta hand om ett privatägt reservat. Han bjöd hem oss (Jamie och Nia hörde av sig och frågade om jag ville med) till honom. Ett riktigt mysigt ställe ute på den Kenyanska landsbygden. Samt bjöd oss på en 48 timmars safari i nämnda reservat. Det var de två absolut bästa dygnen på hela resan! Att få åka runt i hans bil (sicken bil!!!) och se i stort sett alla djuren. Det enda vi inte hittade var leopard. Vi bodde och sov i en liten camp ute i reservatet omgiven av rytande lejon (jodå) samt vildsinta Buffaloes m.m.

Vi hade tagit med oss stora mängder mat och dryck, så även de långa stunder vi satt och väntade eller letade efter djur så hade vi hela tiden otroligt trevligt. Bilen var till och med utrustad med en hyfsat stor kylbox som svalde de mesta som skulle vara kallt.

De två mest fantastiska ögonblicken var när vi fick se lejon. Samt när vi tog våra cyklar och cyklade tillsammans med girafferna och en gäng zebror. Vi hade spänt fast våra cyklar på taket för att kunna njuta av safari på cykel med.

Det var en otrolig känsla att cykla runt med dessa vilda djur. Som tur var så dök inga lejon eller bufflar upp.

Efter safarin hade vi en avskedskväll hos Jamie innan jag åter begav mig mot Uganda och Jamie och Nia mot Tanzania då de hade ändrat sin resplan.