•Personlig identitetskris

[google-translator]

Jag drabbas allt mer av en personlig identitetskris här i Afrika. Den började redan i Uganda och har fortsatt genom alla de kommande länderna med lokalbefolkningen längs vägarna. Den stora frågan är: Är jag Chuck Norris eller Jesus?? Folket här kan inte bestämma sig för vem jag liknar mest. Var jag än går så hör jag ”åh Jesus” eller ”Hey you, Chuck Norris!”. Det är tydligen inte så vanligt med långa vita män med blont långt hår och skägg i dessa länder.. Frågan är vem jag föredrar att kallas för. Svaret är att de går mig lite på nerverna att höra det varje dag under dessa månader jag varit här. Men det är samtidigt bara en mycket liten del av det som ibland går mig på nerverna vad gäller folket här.
Vem är jag mest lik egentligen?!?

Jag är nu i Lusaka, huvudstaden i Zambia. Här har jag några dagars vila innan jag beger mig vidare imorgon. Nästa stopp är världens största vattenfall, Victoria falls!
Det ser jag verkligen fram emot. Vistelsen är i Lusaka består i att äta så mycket pizza, hamburgare och glass som jag kan. Även om det är en stad mitt i Afrika, så är det är relativt väl utrustad huvudstad i form av gallerior/köpcentrum där man kan hitta mycket gott.

Vincent och Michael är också här. Det var dem jag träffade i Tanzania och cyklade med en vecka där. Så dem umgås jag också med. Riktigt trevliga, och jag ser fram emot att besöka dem i Barcelona när vi alla är hemma igen.

Efter regnsäsongen och semestern i Nkhata Bay(Malawi) har jag verkligen fått en boost cykelkärlek igen. Känns som jag skulle kunna fortsätta jorden runt just nu. Fast säg inte det till mina föräldrar..

Till Cape Town har jag 4000km kvar. Två månader. Två månader! Det känns som att det är så kort sträcka/tid kvar att det skulle kunna vara om två veckor.
Men jag har stora förväntningar på denna sträcka. Att den ska vara den bästa på hela resan.

Min senaste sträcka, från Malawi och hit har varit en fröjd ur cykelsynpunkt. Kanske inte den vackraste sträckan. Men efter flera månader av ideligen grovt kuperad terräng och en stark hetta har Zambia visat sig både plattare och svalare än tidigare länder. Om nätterna har temperaturen legat mellan 13-17 grader. Fan så mycket skönare än de runt 25 jag haft hittills. Så skönt jag har sovit!
Om dagarna har det legat runt 25-30 grader i skuggan. Också det en klar förbättring från de 30-35 jag haft innan. 30-35 har ofta inneburit 40-50 i solen. Stekhett. Ser fram emot att ”vintern” nu närmar sig här i södra Afrika med temperaturer på runt 25 grader. 20 när jag kommer ner till Sydafrika.

Zambia som sagt. Landet som hittills bjudit på en del intryck och upplevelser.
En dag när jag tänkte stanna till utanför en skola för att ta en bild. Kommer en ung kille fram och försöker sälja någonting till mig samtidigt som ett gäng folk också kommer springande mot mig. Lite irriterat vidtar jag bort killen och börjar cykla iväg igen, jag vill inte köpa någonting nu heller. Det är först ungefär fem sekunder senare som det slår mig vad killen försökte sälja till mig. Han hade ett galler med 20-30 grillade möss hängande på! Det hade ju varit nånting att testa.. irriterad på mig själv för att jag hade haft så bråttom att komma undan uppmärksamheten..

Jag skrev om det i mitt förra inlägg med. Men jag har sen dess fortsatt inte gjort en enda bushcamping, utan varje dag när det börjar närma sig solnedgång så har jag stannat i någon by eller ensamt hus och frågat om jag kan få stanna där under natten. Något jag har gillat och kommer försöka göra mer av resterande del av Zambia

En bild från slummen, ett stenkast från centrum av Lusaka varigenom det kom sig att jag hamnade under min promenad igår.

Nu ska jag ta och bege mig av till Michaels och Vincents ställe och se vad dem bjuder på för mat. Därefter ska jag äta en glass eller två. Imorgon är det tillbaka till sadeln.